​Föreläsning med Per Jensen

 Onsdagen den 14 september bänkade jag mig tillsammans med ett gäng wheatenägare (ja ett helt gäng andra hundägare också för den delen) i Tappströmskolans matsal för att lyssna på etologiprofessor Per Jensen.
Föreläsningen hette ”Den missförstådda hunden”. 
Pers föreläsning handlade till stor del om att avliva veder-tagna "sanningar" inom hunderiet genom att motbevisa dem med aktuell forskning. Han började med att presentera, på ett mycket generellt plan, hur forskningen gått till. Att man har använt sig av många olika hundar, många olika raser, tikar, hanar och hundar i blandad ålder. Per sa i början av föreläsningen att vi både överskattar och underskattar våra hundar. Under föreläsningens gång så visade det sig av vi definitivt överskattar våra hundars kunskap inom fysiken men underskattar dem när det gäller språkinlärning. I ett projekt hade hunden Chaser lärt sig 1022 ord. Förutom namn på olika saker ingick även verben hämta, nosa och krafsa. Är du nyfiken på att se Chaser kan du gå in på Youtube och söka på Chaser+dog.

Hundens bästa verktyg är människan.
Vid olika försök kunde man påvisa att hundar som fick genomföra en uppgift som man senare gjorde omöjlig att genomföra- tex att hunden kunde dra i ett snöre för att få en låda att öppna sig och ge hunden godis och sedan sätta fast snöret så att det inte gick att öppna lådan och hunden fick inte tillgång till godiset, då jobbade hundarna en kort stund på att lösa problemet men gav snabbt upp och vände sig då till människan och bad om hjälp. Vargar som gjorde samma experiment vände sig aldrig till människan. Dessa vargar var handuppfödda och hade hela sitt liv levt med människor precis som hundar och ändå såg de inte människor som någon källa till hjälp.
Ett annat experiment var att man hade en "burk" som man kunde snurra locket på och i ett visst läge levererades en godis. Man kunde också låsa locket med en skruv. Hundarna fick lära sig hur burken fungerade och sedan introducerades två personer var av den ena hade godis att fylla på burken med och den andra hade en skruvmejsel för att kunna skruva upp låsskruven. Försöket visade att fattades det godis gick hundarna till personen med godis och var locket fastskruvat gick de till personen med skruvmejsel. Hundarna valde alltså att be rätt person om hjälp.

Man skall inte titta en hund i ögonen då den kommer att uppfatta detta som ett hot.
Här redovisade Per forskning som visade att hundar är mycket duktiga på att tolka våra ansiktsuttryck. Detta hade bla testats genom att "bara" använda fotografier och trots brist på övriga signaler så kunde hunden tolka de olika emotionella uttrycken. De kunde också påvisa att hundar gärna tittade människor som de gillar och uppfattar som vänligt inställda i ögonen. Denna typ av ögonkontakt frigör ett hormon som heter oxytocin som ökar det egna välbefinnandet. Detta hormon hittas också hos oss människor och precis som hos hundar frigörs det vid ögonkontakt med någon vi gillar och extra mycket vid förälskelse samt mellan mamma och barn vid amning. Så Pers rekommendation utifrån forskningen var: Titta din hund i ögonen och gärna ofta och länge. 

Detta var några av de saker som Per tog upp under föreläsningen som var mycket intressant men tyvärr alldeles för kort. Per tipsade på slutet om att ville man följa den nya forskningen så kunde man dels göra det genom Facebook, och då på Etologinytt eller på hans blogg som heter Vetenskapsbloggen.

Jag kan också varmt rekommendera böckerna som Per skrivit:
Hunden som skäms: Myt eller sanning? 
Hur smart är din hund: Praktiska övningar att göra hemma. 
Hundens språk och tankar.
/ Marie-Louise Winroth

---